Den frågan ställde jag mig väldigt många gånger i dag. I dag och i går ville jag prata med 3 speciella personer men ingen av dom vill/ har tid eller lust att prata med mig. Varför vill ni inte prata med mig? Frågan jag oftast ställer är: Vad har jag nu gjort för fel? Men denna gången känns det inte som om jag kan ställa den fråga. Det känns som om detta året är ett sådant år då allt egentligen går väldigt dåligt. Vännerna försvinner sakta men säkert. Man pratar mindre och mindre, skiter snart i skolan och bara drömmer sig bort, bort från allt. Om jag skulle få chansen att flytta, byta skola eller flytta fram tiden skulle jag vara överlycklig. Jag vill bara till ett ställe när allt är som jobbigast. Det är staden som ligger mig varmt om hjärtat. Jag skulle göra näst intill vad som helst för att få flytta nu. Jag kan flytta i morgon, byta inriktning och allt.

Jag är ”rädd” för att vara glad.

Varför är jag det? Vet inte riktigt men det är nog för att varje gång jag tror att jag för en liten stund är glad så vänder det alltid till det sämre och blir 1000 gången värre än man räknat med. Men har man tur så är ”hålet” man rammat i inte så djupt eller brett så man kan ta sig upp fort. Men just nu har jag kommit i ett hål som inte är så djupt men det står någon där uppe som alltid puttar ner dig igen. Och ju oftare man ramlar ju djupare blir hålet. Så frågan man ställer sig är: Är det verkligen värt att försöka ta sig upp om man alltid trillar ner igen? Jag har bestämt mig för att stanna i mitt hål en stund. Kanske tills personen där uppe har gått. Hoppas den går snart, för jag orkar verkligen inte sitta här. Man är någonstans där allt är svart, man hör bara folk som skriker, gapar och slår. Inget glatt existerar i detta hålet. Om man lyckas få en bra tanke får man alltid något i huvudet som gör ont.

Det bästa är nog om man gräver en tunnel bort från allt och alla. Man kanske kan börja om någon annan stans där ingen vet vem du är. Då kanske man kan lämna allt dåligt bakom sig.

Hur gör man för att få bort tankarna som gör dig ledsen? Jag lyssnar på musik men efter en stund kom jag på att jag lyssnar på ganska dystra låtar. Men om jag ska vara seriös så kan jag faktiskt inte sätta på en bättre låt. Jag kan inte låssas som om jag är glad och att jag inte tänker på allt som hänt. Allt jag har varit med om har gjort stora avtryck i mig. Det är sår som ingen mer än jag kan se. Jag sitter i skolan och försöker drömma mig bort för att undvika att få några tårar som faller från kinden.

Denna låten är nog den närmsta jag kan komma på lyckofronten.

Va kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitit
Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills
Jag fastnar I tankar och försöker ta mig loss
När jag tänker på dagen, någonting hände mellan oss
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte
Vi bröt av våran band och dom gick av på mitten
Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt
Att det var du och jag mot världen som kämpa till dötts
Du högg mig I ryggen, vad va det som hände?
Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner
Du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är
Vart tog den personen vägen som alltid fanns där?
Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet
Du förlorade min tillit när du släppte min hand
Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le
Men när jag sitter här skriver rinner tårarna ner

När livet sviker är det bra att vara två
Men ena halvan av mig slutade förstå
Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar
Och jag glömmer dig mer för varje dag

Men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen
Vi gick skilda vägar, greppade tag I andras händer
Jag försökte göra allt, men det va du som gjorde fel
Löften om att bry sig som inte längre finns mer
Va ärlig mot dig själv, va det såhär det skulle bli?
I så fall trodde jag fel om hela dig och ditt liv
Du var en ängel för mig så varför hände det här?
Ett misstag som förändra allt, hela min värld
Så klart jag vill va vänner, men du ser att det inte går
För varje gång jag ser dig river du upp gamla sår
Du har inte sagt förlåt, så jag kan inte ta emot det
Och all skit som jag fick ta, du är fan inte värd det
Vill du ha mig vid min sida får du börja med en sak
Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal
Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skrattat
Det var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan

När livet sviker är det bra att vara två
Men ena halvan av mig slutade förstå
Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar
Och jag glömmer dig mer för varje dag

När livet sviker är det bra att vara två
Men ena halvan av mig slutade förstå
Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar
Och jag glömmer dig mer för varje dag