Vad ser du i mig? Du verkar ju se något som ingen annan ser. Du tror ju på mig mer än vad jag själv gör. Varför? Vad har jag gjort för intryck hos dig som får dig att gång på gång påpeka att du tror på mig? Och varför tror jag inte riktigt på det du säger? 

Vi känner inte varrandra! Ändå får du mig att tro att vi har kännt varrandra hela livet. Du är som en äldre bror som man kan prata med om bårde roliga och jobbiga saker. Du verkar lyssna på det jag säger och kommer med bra funderingar. Men vad får dig att fortfarande komma ihåg mig? Är det för att jag litar på det du säger eller gjorde jag något konstigt första gången vi sågs? Du ver ju inte själv varför du du kom fram till mig den där första gången. Men ändå ska vi ses så mycket det bara går. Vilket blir ca 3-5 gånger per år. Inte mycket men ändå vet du allt som händer mig. Okej att du följer mig på sociala medier men ändå. Jag har inte koll på dig hela tiden. 

Och vad ser jag i dig? Varför pratar jag fortfarande med dig? Och varför verkar det som om du har mitt förtroende? Du får mig att känna innre lugn och jag lyder dina råd. Oftast åt minstonde. Jag litar på det du säger. Hur kan jag änst göra det? Vad får mig att lita på allt du säger när vi inte känner varrandra så väl? Jag går ju inte till jobbet och frågar någon kolega hur jag ska lösa olika problem. Jag känner inte dom tillräckligt mycket för att jag skulle lita på det dom säger. Ändå efter bara några samtal på ca 10-15 in så har du vunnit hela mitt fötroende. Jag vill så gärna berätta vad som händer i mitt liv. Om jag lyckas med något jag inte trodde på så är du där och säger" Jag visste att du skulle klara det" "Jag vet att du kan" Du tror verkligen på mig när ingen annan gör det.

Så vad får mig egentligen att att våga tro på det du säger? I början var jag ju emot allt, hur kunde någon som du veta vad som var bra för mig? Du bedömde mig efter att du sett mig säga 3 saker. Ingen kan avgöra om en person är bra bara genom att höra 3 saker. Eller kan man det? Borde man inte lära känna personen lite mer innan man bildar sig ett uppfattning om personen? 

Men om du vet svaret på vad det är som du ser hos mig som ingen annan ser, så får du mer än gärna berätta det för mig. För jag vet inte. För mig är det näsan omöjligt att lyssna på det du säger. Ändå gör jag det. Du kan inte veta om jag kommer klara det bara genom att prata med mig.

Eller?