Ja i kväll blev jag så sjukt arg, ledsen och besviken på er. Speciellt ledsen och besviken blev jag på dig. Du har alltid sagt: Det ska inte hända mer, jag lovar att detta är sista gången vi gör det. Jag slutar skriva med han då. Okej vi skriver inte mer då! "
Det har jag hört så sjukt länge nu och vet du vad? Jag trodde på dig till att börja med. Jag mena du står ju ändå mig så nära. Men det har aldrig varit mer än tomma ord för dig. Och att du sen går bakom ryggen på mig gör mig så sjukt ledsen. Det betyder att jag inte kan lita på dig eftersom du gått bakom ryggen på mig hela tiden.
Sen tar du bort han som vän bara för att jag krävde det efter allt som ni gjort mot mig. Sen tror du att ett tomt ord som "förlåt" hjälper och gör att allt blir som det var och att jag glömmer vad ni gjort mot mig.

En sen om du är ledsen nu för att jag sa vad jag tyckte. Det är vare en fucking gävla sanning. Du kan inte komma här och tro att om du ger mig det eller kanske det så kommer jag bli glad igen.
Visst jag är inte långsint av mig men detta är fan det värsta du kunde gjort. Jag kräver inte att ni inte får prata med varandra men ni ska fan veta vad gränsen går. Ni har aldrig sett den gränsen.
I morgon kommer jag försöka vara som jag brukar vara men jag kommer ha detta med mig i bakhuvudet ett bra tag till. Inget och då menar jag inget kommer bli sig likt här hemma under ett bra tag.