Ja i dag har jag mått så gävla fucking bra! Varför då? Jo men jag var ju på Elida för ca en vecka sen. Där började jag med något som jag aldrig torde jag skulle göra men så länge velat göra. Jag började prata om hur jag faktiskt mår. Det är jobbigt men det känns så skönt efter. Där har man någon som lyssnar på alla ens bekymmer.

Sen är det så otroligt svårt att komma hem och försöka behålla sin självkänsla och alla tankar och saker som gjorde dig glad där. Men sen finns det ju folk som gör det lilla extra, det kan vara allt ifrån att ringa till att skicka ett ”Hej” på Facebook. När man vaknar och är allmänt låg och sedan ser att personen har skrivit till dig. Det gjorde hela min dag.

Ja jag gick ju hem från skolan i dag. Varför det då? För att jag är så trött på att folk säger en sak och så gör dom en annan. Jag vet inte om ni fattar var ni gör. Jag kan säga redan nu om ni inte har fattar det med detta året i skolan har nog varit jobbigt och sen börjar av året har det nog bara blivit värre. Vissa kan säga att jag överreagerat eller försvarar dom andra men jag tycker att det är konstigt att man kan byta humör och umgänge lika fort som natt blir dag. Hur kul är det om alla dina vänner bara gå och glömmer dig. Känner man sig inte lite patetisk om man går och gör allt själv? Typ sitter i matsalen utan att någon sitter vid dig eller sitter utanför klassrummet 1 timme innan lektionen börja.

Efter lite om och men så ringde mamma …............. och svaret blev som jag hade räknat med. Många påstår att dom inte har märkt hur jag mår. Hon sa att hon märkte lite i dag och då träffade jag henne i högst 3 min då funderar jag på hur hon kan undgå det under lektionen för jag har ändå lektion 3 timmar i veckan. Jag skulle vilja göra något åt det men problemet är att det blir krånglig och jobbigt för både mig och dom andra. Jag får fundera på det ett tag till. Det ska bli super skönt att åka iväg ett par dagar för att rensa tankarna. Ska vara i Göteborgs skärgård Söndag till Onsdag. En av dom härligast tiderna om året kommer snart att äga rum. Det är så skört att man har detta att tänka på när vardagen är jobbig. Till sommaren ska jag nog försöka fixa en vecka då jag lämnar Falkenberg för jag behöver komma iväg ett tag och samma lya krafter inför nästa läsår.

Jag hatar dig. Nej hata är nog inte rätt ord men..... Du är som död för mig. Du sa att du skulle finnas för mig om jag behövde prata. Fanns du där för mig då? Nej inte en ända jävla gång fanns du där för mig. Vad är du för vän egentligen? För om du tror att vänner ska beter sig så så har du antingen väldigt få vänner eller så har du en väldigt skruvad uppfattning om hur en sådan ska bete sig. Vad har jag gjort dig egentligen? Jag försöker vara trevlig och alltid göra och säga det som du tycker är rätt. Men vad jag än gör mot dig så blir du sur och väldigt arg på mig. Kan du berätta vad jag gör för fel? Men inte ens det kan du säga till mig. Du blir sur om jag säger något och du blir sur om jag frågar något. Jag vet nästan inget om dig och inte tänker du berätta det för mig heller. Jag tänker inte ödsla mer tid på att försöka förstå vad jag har gjort för fel. Det är omöjligt att vara din vän när alltid måste tippa på tårna för att vara rädd för att göra något fel. Du blir så sur om jag inte säger det du vill eller om jag inte gör som du vill. Och när du är sur så är du sur på mig i flera veckor. Hur gammal är du egentligen!!! 2 eller? Du beter dig verkligen som ett svin. Så jag vill med detta inlägget säga att jag aldrig vill se dig mer. Du kan får vara sur, arg eller va fan du vill, jag tänker inte hoppas på att du ska vara glad. Du existerar inte för mig längre. Jag ångrar att jag någon gång blev vän med dig. För det har inte blivit så att vi har våra egna hemligheter eller gör något tillsammans bara du och jag. Du existerar ju nästan inte för någon längre.

ja i dag regnar det i vår lilla stad. Det känns om om hela världen rättar sig efter hur man mår eller så kanske det är jag som rättar mig efter värdet. I går var jag på dåligt humör och då blåste det. I dag regnar det och då är man lite ledsen och ensam.

Näst intill alla ens så kallade vänner ignorerar en. Det känns väll skönt!!! En av dom vännerna som är kvar är sjuk, den andra fick man ett agro annfal på i morse så det är väll lite spänt där i mellan och den tredje är med en som jag har lite problem med. Jag önskar bara att denna dagen ska ta slut så att man kan komma hem och låsa in sig på sitt rum. Ta med sig lite och äta och sedan bara ligga och titta upp i taket.

Det är vid sådana här tillfällen man funderar på att flytta. Eftersom ingen bryr sig eller bara ignorerar en så kanske det blir bäst för alla. Ingen skulle nog bry sig särskilt mycket om jag flyttade. Jag vill bort och börja om på nytt. Alla har väll rätt till att må bra och omge sig av personer som gillar en? Eller har jag fel!!!! Varför tror vissa att jag är en leksak som man kan kasta bort när man är trött på den? Jag har faktiskt också känslor.

Jag ska nog kolla på andra skolor så att jag blir av med denna konstiga känslan. Jag kan ta mig igenom det, även om jag är beredd på det så känns det som att få en knytnävsslag i magen varje gång det händer.

Denna helgen har varit en riktig resa i sitt egna förflutna. Jag var tvungen att minnas det som hänt. Jag försökte få bort tankarna ur huvudet men det gick inte. Allt kom över mig när jag var hemma. Jag hade ändå sådan kontroll över mina känslor och tankar att jag inte börja gråta när vi satt och prata. Vi pratade i ca 4 timmar och kom fram till mycket och på något sätt kändes det som om jag kunde öppna mig för henne. Hon vet bara 1/20 av allt men det känns ändå som om förstår det. Jag fick reda på några saker om henne och hur hon kände när föräldrarna börja gräla. Det måste vara jobbigt att var mitt emellan ens föräldrar. Jag har ju inga skilda föräldrar men jag har ändå kommit emellan vissa personer. Det är inte lätt när många personer grälar om saker och så vill dom att man inte ska blanda in barnen i det men vissa gör det ändå. Det är inte det lättaste eftersom man måste avstå vissa personer för att det känns stelt och för att alla andra pratar om en, Man blir utfrågad av dom och dom vill att man ska vara öppen och berätta alla hemligheter och åsikter som dom andra inte vill säga. Jag är ingen som går och skvallrar om allt och andra. Men jag saknar alla folk som jag inte får träffa. Inte ens barnen vill prata med mig. Dom är ändå en del av mig. Jag har vuxit upp med dom och vi träffades ofta men nu när alla vuxna grälar har jag inte sätt dom sen min födelsedag förra året. Det är alltså snart ett år sen vi sågs. Inte ens på min födelsedag kunde dom vara sams. Det känns som om dom inte ens vill försöka vara sams för barnens skull. Det påverkar oss runt om kring också inte bara dom som är inblandade. Jag tror inte att dom är medvetna om alla konsekvenser som blir.