Varför har vissa perosner en tendens att tränga in i enns tankar när man minst behöver det? Och varför kan man inte få ut den ur skallen hur mycket man än vill? Jag har just nu en person som jag inte kan släppa. Han finns där och påminner mig ständigt. Och jag blir ju egntligen glad av han men lika fort som tanken kommer så blir jag lite ledsen ockå då jag saknar personen. Men självklart är det också så att när jag träffar personen IRL så gör jag ändå inget åt mina tankar.

I bland kommer det upp små händelser som i stunden är roliga och lite gulliga men som sticker till i bröstet när man vaknar upp och inser att det var en dröm och att hjärnan bara spelar en ett spratt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo jag försökte träffa dig efter att jag hade flyttat. När jag fått distans till allt. Du ska bara veta hur svårt det var att höra av mig till dig. Men ännu svårare att inse att jag måte låta dig gå. Det låter som att du antingen är döende, att jag ä...

Det är svårt att inse det va? Att just gå skilda vägar är inga problem. Man låter livet flytta på utan att bry sig om vad som händer runt dig. Ofta märkar man inget innan har gått för långt. Då det är riktigt svårt att vända och gå tillbaka. Men vad ...

Då har dagen som jag var rädd för kommit tillslut. Farmor är på sjukhus för att hon först haft högt socker. Men det visade sig att hon visst hade haft en hjärtinfakt så hon blev kvar ett tag till. Mormor hade också åkt in för att hon hade haft hög sä...

Jag kan i vissa fall jämföras med Tingelin. En liten älva som flyger runt och är gullig. Men även för att dom är så små och kan då bara folkusera på en kännsla i taget. Fast kännslrona kan jag handetra i största allmänhet men mitt problem är i ställe...

Min alldeles egna spegel har följt med mig under min tid här i Stocholm. Den har flyttat med mig till alla nya boende jag har haft och den har visat mig hur långt jag har kommit. Jag har haft den väl synligt och har alltid kunnat se mig själv i den. ...