I dag var Lars och jag på Mall Of Scandinavia och fikade på Starbucks. Vi pratade om min väg tillbak efter min tur på Sjukhuset. Ryggen är på väg tillbaka men den blir aldrig riktigt bra. Och Lars har nu jobbat för mycket. Han är också utarbetad. Jag är lite glad för då har han tid att prata med mig. Men jag tycker synd om att ha inte mår så bra som han vill och han kan inte springa som han brukar göra.

I dag vågar jag berätta vad jag är mest rädd för inför flyten. Jag är rädd att jag tar för mycket plats. Och Lars är mest rädd för att jag kommer känna mig försummad och bortglömd. Han är rädd att jag inte kommer känna mig sedd av han. Det känns ganska bra att han är rädd för mig och mitt välbefinnande.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo jag försökte träffa dig efter att jag hade flyttat. När jag fått distans till allt. Du ska bara veta hur svårt det var att höra av mig till dig. Men ännu svårare att inse att jag måte låta dig gå. Det låter som att du antingen är döende, att jag ä...

Det är svårt att inse det va? Att just gå skilda vägar är inga problem. Man låter livet flytta på utan att bry sig om vad som händer runt dig. Ofta märkar man inget innan har gått för långt. Då det är riktigt svårt att vända och gå tillbaka. Men vad ...

Då har dagen som jag var rädd för kommit tillslut. Farmor är på sjukhus för att hon först haft högt socker. Men det visade sig att hon visst hade haft en hjärtinfakt så hon blev kvar ett tag till. Mormor hade också åkt in för att hon hade haft hög sä...

Jag kan i vissa fall jämföras med Tingelin. En liten älva som flyger runt och är gullig. Men även för att dom är så små och kan då bara folkusera på en kännsla i taget. Fast kännslrona kan jag handetra i största allmänhet men mitt problem är i ställe...

Min alldeles egna spegel har följt med mig under min tid här i Stocholm. Den har flyttat med mig till alla nya boende jag har haft och den har visat mig hur långt jag har kommit. Jag har haft den väl synligt och har alltid kunnat se mig själv i den. ...