Jo ni vet när man fryser och det går kalla kårar i ryggen och när man hackar tänder. Så känns det när en viss person ringer. Men det är just när hen ringer. Första gången jag kännde det så stod jag ute och frös lite. Därför tänkte jag inte på det då. Men nu när hen rigde var jag hemma i min lägehnet. Där ska man ju inte frysa. Men jag gjorde det ändå. Det var precis som att rösten sprack och man kände kylan i ryggen samtidgt som man börjar hacka tänderna. 

Det känns som att rösten brister. Det blir i blan dsvårt att hitta orden. 

Allt talar emot varrandra. Man fryser och hackar tänder men ändå blir man varm innombods. Hur går det ihop? 

Kan det vara för att båda är snälla och bryr sig om varrandras välmående? Vi kollar så att båda mår bra och om man inte gör det så lyssnar vi. Även om vi inte är nära vänner så vet hen mer om mig än vad mina närmaste vet. Och ni ska veta att det är sällan jag berättar allt för folk. Jag berättar inte om mitt förflutna för någon men ändå känndes det helt naturligt att berätta om det för hen. 

Hur kan man ha det förtroendet för en person man inte känner? Hen ringer när man som mest behöver det. Ger mig alltid pepp och säger det som man behöver höra just då. Hen värmer mitt inre men varför fastnar oden och varför hackar jag tänder?