I dag har jag flyttat lite av mina kläder. Jag ska ju flytta in hos Lars på Fredag. Och jag packade ner mina saker så för att slippa ha alla väskor i min lilla lägenhet så jag frågade om det var okej att jag ko och lämnade det. Det var okej men ärligt talat så kändes det konstig när jag var hos Lars. Han var inte lika glad som vanligt. Han sa inte så mycket. Jag fick känslan av att jag egentligen stöde han men han är för snäll för att säga det till mig. Jag var ganska förstörd när jag åkte hem. Det var liksom som att vi var så långt ifrån varandra men ändå var vi nära. Jag var tom när jag gick ut ur porten och jag sa inte så mycket när jag väl kom hem. Tankarna bara virvlade och jag kunde bara tänk att det var mitt fel. Jag tror att jag har varit för jobbig. Men jag vill inte det. Jag är bara jag och jag har altid varit den personen som är ganska social. Det tar oftast ett tag innan allt lägger sig. Men nu när jag fått en ny chans så vill jag inte förstöra det. Kan det vara så att kompisarna frös ut mig bara för att jag var för mycket? Då är det precis det jag kommer ändra på. Jag ska vara jag utan att folk stör sig på mig.