Alltså fy fan. Jag mår skit i dag och tabletterna för smärtan i ryggen och brösten göra att jag känner mig spyfärdig. Jag är trött och vill egentligen prata med någon. Jag vill bara hem och sova men jag var tvungen att var på jobbet och prata med chefen.

När jag mådde som värst så ringer Lars. Jag börja skaka när han pratar med mig. Och jag var ganska glad att han inte fanns framför mig. För då skulle han nog se att tårarna börja rinna från mina kinder. Jag ser till att torka bort dom fort och kväver en snyftning. Han får inte höra att jag blev röd av hanns samtal. Så jag avslutade samtalet fort och torkar bort alla tårar och sen går jag in till Emma igen. Som tur var så märkte inte Emma något och vi sa inte så mycket mer om den dagen.