Jag vet inte vad som hände i dag. När jag åkte till Kista var jag stressad men även väldigt nervös. Han är ju ganska söt. Eller åtminstone på bilden jag fastnade vid, när jag skrålade igenom alla Blocket annons.

Jag var sen till Espressohouse och jag hade andan i halsen när jag tillslut hittade Lars stående där vid ingången och väntade på mig. När jag såg han stå där och han börja gå mot mig då ökar min puls. Men i samma stund som han säger hej så försvinner all nervositet.

När vi väntar på vårt kaffe och choklad blir det lite väl tyst. Jag vet inte vad vi ska prata om innan vi har satt oss.

Som tur var så gick det fort innan drickan är klar och vi kan sätta oss. Vi satte oss in en stor soffa och nu började samtalet. Lars verkade vara snäll och har ett par riktigt stora och djupa ögon.

Vårt samtal var riktigt bra och konstigt nog har jag berättat om mina jobbigaste år mellan 8:an och fram till studenten. Det var 5 jobbiga år som jag sällan vill berätta för någon allt mindre folk jag inte känner. Varför valde jag att berätta allt detta för Lars då? Hur kan han fråga mig om sådana privata frågor? Varför tror han att jag tänker berätta det för han? Konstigt nog så fanns det inget i mig som sa att jag inte skulle berätta något om mitt förflutna för Lars. När jag kollade in i Lars mörka och djupa ögon så ser jag bara en snäll kille som helhjärtat lyssnar på mig och som verkligen vill förstå.

Det var inte svårt att berätta om allt jobbigt. Han dömmer mig inte. Och det var så skönt att för en gång skull på väldigt länge sen få berätta hur jag upplevde det. Det är inte lätt att prata om det utan att gråta. Jag kände hur tårarna börjar komma men jag lyckas få bort dom utan att Lars märker det. Åtminstone tror jag inte att han märkte det.

När vi suttit där ett bra tag och vi ser att dom börjar stänga cafet så har Lars bestämt sig för att visa mig hanns lägenhet. Det var en liten bort från Gallerian och lägenheten var fin. Tänk att jag kanske kommer få bo där snart.

När jag åker därifrån vid 21:30 var mina tankar en ända röra. Det var skönt att få berätta för någon om alla mina händelser.

Senare den kvällen ringer jag Lars och tackar ja till hanns erbjudande. När jag sen lagt på kan jag inte sluta le. När jag nu ligger i sängen så vet jag att jag har gjort ett bra val.