Att säga adjö är något av det svåraste att göra. Även om det bara är för ett tag så är det så fruktansvärt svårt.

Jag sa hejdå till min kära vän. Han är som en bror för mig och han är en så stor del av mitt liv. Vi fikade och pratade så sjukt länge på det där cafét som vi var på. Jag fick reda på att han inte har varit på café på några år. Senast han var där så var det med en tjej som han hade träffat. Men som tur var så blev det inget mer än vänner. Han var inte ens på ett café med sitt förra eller förföra ex. Så det var ju lite kul att jag fick med han dit.

Hela kvällen var så rolig och vi satt i hanns kök och myste en del. Allt var kul och vi skämtade mycket, under hela den tiden försökte jag förtränga tanken att det snart tar slut. jag kommer inte få känna hanns doft, se in i hanns ögon eller känna av hanns värme på så länge. Men tillslut tog även denna trevliga stund slut. Jag skulle hem och jag visste att i samma stund som jag tog på mig jackan och kramade om han så skulle jag behöva dölja mina kännslor. Jag ville vara kvar i den där bubblan som vi var i för en vecka sen. Där under nyår när vi var på Skansen. Då vi kramade varande i timmar. Jag vill stanna tiden och bara leva i det förflutna.
Men så är det inte. Man kan inte stanna tiden och man kan definitivt inte leva i det förflutna.

Så då står man där. I hallen och håller på att knyta skorna. Man hör bara att han tar dina sker. Han tar först din bilnyckel. Sen tar han din jacka. Du ser jackan i ögonvrån och när han märker att du ser den tar han och hänger tillbaka den. Men han står fortfarande där med dina nycklar. När du sen reser dig upp och tar nyckeln så märker du att din halsduk är borta. Då du tillslut tar den bakom ryggen på han. Du måste krama han om du ska få tag i den. Då när du står där så vill du inte släppa. Och i samma stund inser du att ha inte vill det heller.

Man står där. man kramar varandra och du känner hur han borrar in sitt ansikte i ditt hår. Du känner lukten av hanns parfym. Ni pratar om hur sorgligt det är och du står där och små snyftar lite. Men tillslut kan du inte hålla tårarna tillbaka och dom kommer ner på din kind. Det blir bara värre och värre. Tillsist så kan du inget annat än gråta mot hanns tröja. Du känner att han kramar dig hårdare och ja, du känner hanns närhet. ni står där i nästan 15 min innan du har lugnat dig såpass att du kan köra hem.

Ja detta är så jobbigt att vara med om. Vet ni vad? jag var med om det i kväll. Det var så fruktansvärt att säga adjö. Jag flyttar och kommer inte se han på över 2 månader. Jag skulle nästan göra vad som helst för att han kunde flytta med mig. Men det går inte. Han är ett år yngre och går fortfarande i skolan. Jag kommer missa allt det där med balen och sånt. Eller ja, jag ska försöka komma på balen och studenten. Jag ska ta ledigt om det så behövs, för jag ska inte missa det alls.

Det som är jobbigast är nog att jag är hemma några dagar till innan jag flyttar och ja, jag kan ju råka stöta på han och det vill man inte. Jo man vill det men man vet att varje gång du gör det så kommer du gråta. det är bara 1 dag till som du kommer gråta. Det är den dag jag står på stationen och ska vinka av alla. Sen reser du helt själv till storstan och där börjar äventyret.

 

Elin

8 januari 2014 20:25

Usch vad jobbigt! Tur att det inte är adjö för alltid i alla fall :)
Kram!

http://exist.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo jag försökte träffa dig efter att jag hade flyttat. När jag fått distans till allt. Du ska bara veta hur svårt det var att höra av mig till dig. Men ännu svårare att inse att jag måte låta dig gå. Det låter som att du antingen är döende, att jag ä...

Det är svårt att inse det va? Att just gå skilda vägar är inga problem. Man låter livet flytta på utan att bry sig om vad som händer runt dig. Ofta märkar man inget innan har gått för långt. Då det är riktigt svårt att vända och gå tillbaka. Men vad ...

Då har dagen som jag var rädd för kommit tillslut. Farmor är på sjukhus för att hon först haft högt socker. Men det visade sig att hon visst hade haft en hjärtinfakt så hon blev kvar ett tag till. Mormor hade också åkt in för att hon hade haft hög sä...

Jag kan i vissa fall jämföras med Tingelin. En liten älva som flyger runt och är gullig. Men även för att dom är så små och kan då bara folkusera på en kännsla i taget. Fast kännslrona kan jag handetra i största allmänhet men mitt problem är i ställe...

Min alldeles egna spegel har följt med mig under min tid här i Stocholm. Den har flyttat med mig till alla nya boende jag har haft och den har visat mig hur långt jag har kommit. Jag har haft den väl synligt och har alltid kunnat se mig själv i den. ...