Det är precis som när man blir träffad av en kula i sidan. Du ramlar ihop. Man vågar inte andas då man inte vet var kula tog någon stans. Man har en dålig vana att andas mer om kulan har skadat några organ. Man andas liksom mer av ren reflex. Men hur länge kan man ligga där och bara känna efter hur illa det är? Och vad händer i ditt huvud i samma stund som du blir träffad? Reser du dig upp och försöker ta dig där ifrån eller ligger du där och bara väntar på att bli träffad igen? Brukar man tänka att "nu dör jag"? Faktum är ju att man blir så paralyserad av skottet att man inte vågar göra något. Det är sällan man vågar ställa sig upp och försöka ta sig bort.

Men tillbaka till sekunden du ligger där.
Du ligger där och försöker stoppa blödningen. Det ända du känner att dina fingrar försvinner i en flod av blod. Har den gått i genom dig? du vågar inte känna efter, du fokuserar på att försöka stoppa blödningen.

Du känner nästa skott komma i samma stund som du vågar kolla dig runt. "Pang" där kom det. Det träffade dig i axen. Nu kan du inte längre ha det där trycket mot din sida. Du känner hur du sakta släpper på trycket. Det börja snurra lite och allt blir allt med suddigare innan det tillslut blir helt svart. I samma stund hör du folk springa, du känner att någon rör vid dig. Sen kommer det där trycker tillbaka. Någon trycker på din skadade axel och sen minns du inte mer. Du vaknar lite dåsig upp en stund senare. Någon håller dig i handen. Du inser att du är i en ambulans. När du vågar öppna ögonen sitter han där. Din bästa vän. När du börjar krama hanns hand så börjar saker pipa runt dig och du släpper igen. Han lägger andra handen på din kind och viskar något i ditt öra. Det är något om att det kommer ordna sig. Du kollar på han nu när du har fått tillbaka skärpan. Du ser att han är riktigt blodig. Du försöker säga något men får inte fram något mer än något brummande ljud. Då vänder sig den andra personen som sitter där. Hon kollar och säger att vi snart är framme. Killen sitter och håller dig i handen hela tiden.

I samma stund så stannar bilen och du blir utdragen från ambulansen. Alla springer och det är folk som pratar runt dig om allt. Det sista du hör är att du ska in till operation med det samma. Du hör inte mer. Den där snurriga känslan är tillbaka och du svimmar igen.

Några timmar senare så vaknar du upp i en säng. Men du känner inte din vänster hand alls. Men han sitter där och håller din friska hand. Han tittar upp på dig i samma stund som apparaten börja låta lite. När han ser att du har vaknat trycker han på någon knapp och in kommer en sköterska. Hon kollar på dig och säger: Välkommen tillbaka.

Du får fram ett kraxande röst men frågar ändå vad som hänt. Han ser på dig och säger: Du har blivit skjuten i både sidan och axen. Då känner du att det sitter något på axen. Han pussar din hand och du ser att han har gråtit. Men du förstår inte riktigt varför han har gjort det. Jag menar du är inte släkt med han och han är inte din kille. ni är bara vänner. Visserligen gillar du han väldigt mycket men han värka inte gilla dig lika mycket.

Ett par dagar senare.....

Du känner dig mycket bättre men du har fortfarande ont. Du har kommit hem nu och ligger i din säng. Det har varit många som kommit och gått. Alla vill se hur du mår. Du är ganska klar i huvudet och kan prata men du minns inte så mycket va själva händelsen. och du vill nog inte veta något om det egentligen.

Han har inte varit där under det senaste dagarna och du vill inte riktigt fråga om han. Men efter några dagar kommer han tillbaka. Han ser väldigt trött ut men han har nog inte gråtit. Han frågar hur du mår nu. Ni pratar lite och han kramar om dig. Det gör ont i dig men vill inte riktigt säga något. Han är hos dig hela dagen. Han har krupit upp i din säng. Ni ligger där nu och bara håller varandra i handen. Han håller om dig så fint och han vågar inte trycka för mycket.

När du tillslut har legat i ev vecka vill du ut. Du vill komma till gräset. Så du får hjälp att ta dig ut. Det gör riktigt ont i sidan men du har bestämt dig. Du ska ut om du så måste bäras ut, så ska du ut. Han är verkligen gullig och gör allt för dig.

Nu ett år senare kan du se tillbaka på den tiden men ett minne om hur nära ni kom varandra. Om du kollar dig i spegeln ser du ärret på din vänster axel. Det är inte större än 3cm men det är ett ärr som du kommer ha kvar länge. Ärret i sidan är dessvärre större. Dom var tvungna att göra öppningen större för där hade det skadat något organ. Men nu mår du bra. Du är fortfarande lite öm i sidan men har återgått till det normala.

Några år senare får du reda på vem det var som sköt dig. Det var då du fick förklarat för dig varför han var där vid dig sida hela tiden. Han brydde sig verkligen om dig, så länge du inte orkade göra något. Men när du väl kom på fötter igen så försvann han sakta men säkert. han kom inte till dig på flera månader.

Han mådde dåligt och han ville verkligen inte prata om det.

Det var ett misstag att du blev sköten. Du som bara skulle hjälpa han. Han höll ju på att ta självmord och du skulle ta ifrån han pistolen.

Du vet inte vad du ska säga. Du kan inte vara arg på han. Oavsett var han har gjort så kan du aldrig vara arg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo jag försökte träffa dig efter att jag hade flyttat. När jag fått distans till allt. Du ska bara veta hur svårt det var att höra av mig till dig. Men ännu svårare att inse att jag måte låta dig gå. Det låter som att du antingen är döende, att jag ä...

Det är svårt att inse det va? Att just gå skilda vägar är inga problem. Man låter livet flytta på utan att bry sig om vad som händer runt dig. Ofta märkar man inget innan har gått för långt. Då det är riktigt svårt att vända och gå tillbaka. Men vad ...

Då har dagen som jag var rädd för kommit tillslut. Farmor är på sjukhus för att hon först haft högt socker. Men det visade sig att hon visst hade haft en hjärtinfakt så hon blev kvar ett tag till. Mormor hade också åkt in för att hon hade haft hög sä...

Jag kan i vissa fall jämföras med Tingelin. En liten älva som flyger runt och är gullig. Men även för att dom är så små och kan då bara folkusera på en kännsla i taget. Fast kännslrona kan jag handetra i största allmänhet men mitt problem är i ställe...

Min alldeles egna spegel har följt med mig under min tid här i Stocholm. Den har flyttat med mig till alla nya boende jag har haft och den har visat mig hur långt jag har kommit. Jag har haft den väl synligt och har alltid kunnat se mig själv i den. ...